Mina damer och herrar, låt mig presentera mig själv, nybliven student. Nu ska jag packa ner mössan, tvätta klänningen, rehabilitera min lever, låta allt sjuka in och titta lite på mina presenter. Ärligt talat känns det.... inte alls. Jag grät inte igår, inte en enda tår under hela studentveckan. Alla andra skriver fina sentimentala meddelanden på klassloggen på facebook. Jag är varken ledsen eller glad, utan bara är. Börjar fundera på om jag är känslomässigt damaged. Förut kunde jag bli helt pirrig, få en fet klump i magen för ingenting eller gråta så att hjärtat nästan brast. Nu går jag runt och bara är. Var tog alla känslor vägen? Jag har fått hårdare hud men tycker inte om det.
Vattenfast penna är för övrigt min nya fiende. Vaknade upp imorse med en kuk målad i ena handflatan, ett oläsligt mobilnummer i andra och en sånhär :3 målad på utsidan. Känner för att sätta på mig vantar resten av livet om det inte går bort inom ca tio minuter.
Jag har så mycket jag vill skriva om studenten men allt bara flyter ihop. På återseende när jag fått ordning i kaoset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar