Måste bara snabbt dela med mig av dagens kanske bästa, nämligen mamma som är lite orolig för mitt nyår. Pga detta ger hon två heta överlevnadstips:

nr1: Drick inte så mycket att du spyr eller kräks ner dig själv!!!!!! Tack mamma.
nr2: Drick inte så mycket att du, citat, "hamnar i någon garberob med en pilsk pojke!!!!!!"

Alltså vad säger man. Jag tyckte bättre om när det handlade om något så enkelt som drick inte ur öppnade flaskor, eller ring om det är något... heeeh.

För övrigt saknar jag Israel/Palestina något enormt. Att gå vilse i gamla stan i Jerusalem på kvällarna, helt plötsligt befinna sig i de judiska kvarteren som är upplysta av små stearinljus utanför varje hus, tända av folk som firar hanukka. Att åka bil och hela tiden förundras över landskapet, nyanserna i terrängen, formerna och kontrasterna. Att fundera över vilka som bor i varje hus och vilka historier de människorna har. Tent of nations inte minst, den palestinska farmen utanför betlehem, med världens kanske finaste människor, den mest fruktansvärda situationen man kan tänka sig och fredsbudskap målade i glada färger över hela gården.  Att äta knafe, falafel och hummus. Möta människor, kultur och språk, vänlighet och hemskhet.
Igår kom jag på mig själv med att jämföra flygpriser och sommartemperaturer, se om det finns volontärplatser någonstans, försöka hitta en anledning att åka tillbaka. Just nu känns det som att det landet alltid kommer bäras med inom mig.

Dagen då jorden inte gick under...

...och jag sitter fast på världens sunkigaste tågstation, aka sundsvalls central, efter ytterligare en försenad buss och ett missat tåg. Fint sätt att spendera sin potentiellt sista dag på va... Om någon bara kunde få kollektivtrafiken i det här landet att gå normalt även när det ligger lite snö på backen, för just nu är den S.Ä.M.S.T.

Har gjort en nummerlista för att fördriva tiden på detta stråååålande ställe! Och ladies and gentlemen, det är just nu exakt...

...två timmar tills nästa tåg går
...tre dagar kvar till julafton (har fortfarande inget att ge bort)
...tio dagar kvar av det här året (om världen nu mot all förmodan skulle överleva. Mother earth, du har drygt sju timmar på dig att skapa kaos)
...två veckor av ljuvlig ledighet framför mig
...elva dagar sedan vi kom hem från Israel/Palestina. Men den historian får jag ta en annan gång.

alltså lol vad gör man egentligen

Tjenis pt.1

...lite såhär såg vi tre ut i lördags. Är jag riktigt riktigt snäll kanske det kommer bilder på de andra också. Lämnar det såhär så länge.

p.s. Vi är björnligan

"Hej och välkommen hem till oss. Här är hallen"

"Nu befinner vi oss i sovrummet. Sängen har stjärnlakan som matchar våra röda tröjor"

"Är ni fortfarande kvar? Festen är ju slut"

"Där är dörren"

"Hejdå och välkommen tillbaka!"

Terror of the Beagle Boys

Helgen kan sammanfattas såhär:

• Försenat tåg och iskall men värd väntan på stationen
• pga FINBESÖK (=frida+anton)
• ...som stannade uppe länge och bakade äppelpaj till kl tre på natten
• Och var därför jättetrötta morgonen efter...
• ...så vi sov till kl tolv
• Och åt världens bästa storfrukost 
•  Fikade lite kladdis på stan
• Och gick hem och åt ännu mer (falafel<3)
• Tog på oss 15 kr's masker och röda tröjor i tre olika nyanser som skar sig grovt. Rev sönder ett a4 papper och nålade fast. Definitionen av high-fuckin-class costume. 
• Traskade iväg på fest och trängdes med alver, urukaier, titanic, corpse bride m.m.
• Sen efter flera trevliga timmar så våldgästade grannen (i kalsonger endast) och avbröt allsångsbrölandet
• Gick tillbaka till Uttern och åt upp resterna av äppelpajen. En del beställde pizza och en del lade en pizza .
• Gick demonstrativt oduschad runt i mjukisbyxor hela söndagen och lade "atomkraft nej tack" till världens snyggaste pärlplatta (hej nörd, intresseklubben antecknar)
• Googlade onödigt fakta resten av kvällen. Visste ni att man aldrig missar en high five om man kollar på den andras armbåge? Eller att det går att kittla sig själv på ett enda ställe på kroppen: Uppe i gommen? VÄRT ATT TESTA

Shake it out

Dags för ännu en helg på elevhemmet uttern. (snart är det fredagsmyyyyyys, om det så blir det sista jag göööööööör *:)* ) Förra helgen drack vi vin och röjde lite i stan. Det var kuewl. I lördags ställde jag ut min extrasäng för andra gången sedan jag flyttade hit. Blir så glad av det eftersom det innebär besök. Det var systeryster som kom. Det var väldigt fint. Vi levde i princip på ost och kex och vindruvor, cyklade ut till havet och såg mängder fina hästar på vägen. Letade grottor och åt svampomelett när vi kom hem. Fascinerades av Felix Baumgartners nya världsrekord också, men råkade skriva ett sms precis när han landade efter 3,6 mils-hoppet och missade det hela. F.A.I.L. Inser att jag kanske borde leva livet lite mer utanför mobilen sometimes eheee...

Den här helgen blir det ännu mer besök när Frida och Anton kommer hit. Sitter just nu i ett väldigt ostädat rum (sorry mates) som på några timmar ska ha genomgått en magisk transformation och blivit ett trebäddssovrum. Yeaaaah...... Men trångt är ju mysigt, speciellt när det är med människor man har trängts lite för lite med på senaste tiden! Byebye att komma in i garderoberna på hela helgen </3

Det regnade förresten något våldsamt här för några dagar sedan. Den finaste och mest perfekta regnbåge jag någonsin sett uppenbarade sig och hade inte vägen in till industriområdet varit låst hade jag gått dit, letat rätt på slutet av the rainbow (som faktiskt blev a double rainbow ett tag, woop) och grävt upp en skatt som skulle ha gjort mig ekonomiskt oberoende i resten av mitt liv. Nu gick ju inte det, så jag fortsätter mitt lilla liv som fattig student och tvångslyssnar ännu mer på Kent. Exprimenterade lite med kameran, vet inte hur väl det syns att det är regndroppar men man måste ju börja någonstans!

mitt finaste hjärtegull

Gladast över att jag kom hem i helgen blev nog ändå Smilla. Smälter man eller vad när hon kommer springande direkt när dörren öppnas och hoppar upp i famnen. Lägger upp tassarna på axlarna som jag lärt henne och kramas. Lilla baby. Those eyes make me believe att hundar har en själ minst lika djup som människans, om själen nu finns.

Idag har vi "haft eget arbete" vilket betyder att vi jobbat ca en timme, cyklat och hämtat ut pass (och passfotot som togs efter en halvtimmes konstant motvind/storm i kombo med regn, ja ni förstår ju how it turned out...) men mest av allt ätit nutellamackor, lyssnat på indiemusic och sorterat pärlplattepärlor. För stunden lämnar jag det så.

Det stavas G.O.T.T

Så blev det kanelbullens dag även detta år. Och som vanligt hade ingen minsta aning om att dagen ens existerade förrän fiket sålde bullar för 5 kr styck och snåla studenters sällskap vallfärdade dit för att tjäna in mellanskillnaden mot vad de vanligen kostar.

På kvällen bakades det hur som helst mer bullar för att fira. Passade på att prova ny-kameran också. Lite såhär såg det ut:

 Johannes har lärt oss att en bra bulldeg ska ha bröstkonsistens. Peta peta.

Jäsa degen innebär tid för facerapes.

 ...Och sätta bullpapper på öronen.

...Och skapa skivomslag till påhittade pojkband.

Fina Lina



Kavla, kasta mjöl, koncentration

Vi lyssnade på First Aid Kit för att höja mysfaktorn, har kommit fram att allt låter bättre på LP.

Sen lämnade jag bullbaket och cyklade till ridskolan och fick ÄNTLIGEN rida litegrann. Kom hem och åt upp det som fanns kvar. Bra dag.

Härnösand bby

Hejhejhej. Kom på att jag fortfarande har en blogg. Kommer jag ihåg hur man använder den då? Verkar så, trycka ned en tangent i taget, forma ord, ett i taget. Har hänt en del i livet sedan jag skrev här sist. Sagt upp mig, åkt till England på festival, *******, gjort av med alldeles för mycket pengar och så den lilla detaljen. Flyttat. Till en stad ännu mindre än vad jag trodde var möjligt, men ack så charmig!! Kan beskrivas såhär: allt kretsar kring Åhlens, det finns TVÅ krogar only, och på helgerna händer det crazyy stuffs ala uttråkad småstad. Skitfina hus och stadsstrukturer om man lyfter blicken upp och bort från gatan lite. Och cykelavstånd till precis allting i närheten. Lever internatlivet fullt ut också, minus hemligt pussande på rummet, det lämnar jag till de andra. Trivs. Punkt slut.

Hela utbildningen kretsar kring icke-våld och israel/palestina konflikten. Känner mig redan som en bättre människa än när jag kom hit, kan förklara lite mer ingående någon gång för eventuellt intresserade människor. Om en dryg månad åker jag dit och får se allt på riktigt, träffa människorna, höra deras historier, se deras vardag. Kommer stanna längre där än tiden som jag bott här so far. Sjukt jävla läskigt och svinigt kul!!!

Nu är klockan fem på morgonen och dimman ligger tät över industriområdet och havsviken som vi bor granne med. Jag ligger och kollar på min fantastiska jordglob, bästa köpet någonsin på Erikshjälpen. Väntar, för snart går bussen hem mot stoooora östersund, woop woop!!

vem är du att mig fördöma

Hejejejejejejejejej

Idag är jag en dreamer som vill bort. England och fina gamla slott och festivaler, ut och fiska i pappas vita plastbåt, åka till stockholm och gå på fotografiska och beyond retro, vad som helst bara jag GÖÖÖÖÖR NÅGONTING!!

Ja. Det var typ allt. Vaknade nyss upp från en asskön middagstupplur vilket var typ dagens höjdpunkt, har redigerat lite old pics och konstaterat att hjärnan visst kommer ihåg lite från fotolektionerna. Hjärnan hörrni, vilken uppfinning va.

Fred ut osvosv

Det sorgligaste någonsin

Att stå i en gräsgrön hage och desperat krama sig fast vid en vit häst i spöregnet. Och det gör inte något att allt är jätteblött och hagen mjukas upp till lera och att de gula smörblommorna böjer sig av vattendropparnas tyngd. Det gör inget, för man måste ta vara på tiden. För att man nyss har fått reda på att hästen har blivit utdömd. Inom hästvärlden är det ett ord som betyder dömd till döden. Att den måste avlivas med ett skott i nacken inom den närmsta månaden, för den kommer aldrig bli bra. Benen blir bara mer och mer halta och han har så ont när han bara skrittar. Och det är så sorgligt för det borde inte få hända en sådan ung häst, nästan oriden och så himla himla snäll. Ta någon av de gamla istället. De där halta benen borde springa fort fort fort istället för att bara göra ont. Men så funkar det tydligen inte. Så det enda man kan göra är att stå där i regnet med fickorna fyllda med äpplen och känna sig som en tolvåring hästnörd på nytt igen, samtidigt som fötterna blir blötare i de slitna stallskorna och smutsbruna regntårar rinner ned för den vita pälsen och hjärtat värker lite för hästens skull när han står där så lugnt och låter sig klias, ögonen slutna och huvudet avslappnat hängande. Det är något av det sorgligaste jag vet.